fångad av en stormvind.
schlager är svensk musik när den är som sämst.
jag förstår inte vad som har hänt med schlagern de sista åren och egentligen bryr jag mig inte heller. men det var faktiskt bättre förr. då var det 10 eller 12 låtar som tävlade EN gång och man utsåg EN vinnare och förlorarna fick inga andra chanser. så som en tävling skall se ut.
nu är det tusen tävlingar med två vinnare i varje och de som inte är bäst får försöka igen.
varför?
ingen tyckte ju att de skulle gå vidare första gången, skulle man helt plötsligt ändra sig?
nej, det hela handlar naturligtvis om att tjäna pengar. svt drar in lots of kosing på alla som ringer in och röstar.
jag tycker det är sorgligt.
så här såg det ut är allt var som det skulle...
igår när jag och hjärtat hade varit på stan i snöstorm (det är faktiskt nästan snöstorm) träffade vi en medelålders man när vi var på väg över gatan med alla andra som kom från vagnen. han var påpälsad från topp till tå och helt plötsligt stannade han mitt i vägen, slog ut med armarna och precis som ett uppgivet litet barn sade han:
jag längtar efter våren!!!
stackarn.
men det är faktiskt nästan storm ute. cykelstället utanför porten syns inte längre, vi har en upptrampad gång på ca 30 cm från porten ut till gatan men den blåser igen hela tiden. bettan kan inte gå i snön för då hittar vi henne inte. faktiskt. det är lite galet.
men jag klagar inte för jag behöver inte åka bil, jag behöver inte skotta snö, jag behöver inte åka tåg (spank the lord for that!!) och jag behöver inte oroa mig för hur jag skall ta mig ill jobbet! jag
kan stanna inne och pyssla och planera, dricka kaffe och ägna mig åt min lilla familj.
life is good.
