godmorgon och godnatt
det är antingen alldeles för tidigt eller alldeles för sent för att jag ska sitta uppe i soffan och blogga i halvmörker. vanligtvis brukar jag sova som en sten vid den här tiden eller vara uppe och gravidkissa för femtitolfte gången för natten. men inte inatt. jag vet inte vad det är som håller mig vaken, för jag är inte pigg. jag är inte sömnig heller egentligen. jag är trött men inte sömnig. det finns en skillnad.
balkongdörren är lite småöppen och jag hör hur det droppar bort smält vinter i skogen utanför och hur fåglarna kvittrar fast det är mörkt och de borde sova. som jag ungefär.
saga ligger och sover i kökssoffan och i fåtöljen ligger iris uppochner och kikar på mig med ett öga. inne i sovrummet ligger andreas med bettan vid fotändan och de snarkar ikapp. annars är det helt tyst.
rätt skönt.
kanske därför jag hålls vaken, för att jag ska kunna sitta här på morgonkvisten i halvmörkret och bara uppskatta hur skönt det är ibland.
bebisen vänder sig i magen och putar med rumpan så att magen blir alldeles sned åt höger. det ser ut som om jag har en amerikansk fotboll i magen. eller en alien.
jag längtar så tills den vill komma ut och hälsa på och jag får min kropp tillbaka. min alldeles egna kropp.
sen att jag skall amma i x antal månader och inte kommer se ut som jag borde på ännu ett x antal månader till är inget jag vill tänka på just nu. men jag längtar.
för det är inte rosafärgat att vara gravid, allt är inte underbart och man blir inte vacker och skimrande. man blir fet och tröttful. det är så. alla som säger någonting annat ljuger. men det finns ju alltid människor som vet så himla mycket och som har så mycket erfarenhet och som inte vill annat än tala om för alla andra hur det FAKTISKT är. förståsigpåare. värsta sorten.
när jag sade att jag aldrig ville ha barn sade de: vänta bara, lilla gumman.
när jag blev gravid och sade att jag bara ville ha ett barn sade de: det säger du nu ja, vänta bara, lilla gumman.
vad FAN vet dom?!
vad är det som gör att de, bättre än jag själv, vet vad jag tänker och tycker och vill?
ok, jag ville inte ha barn och nu är ett (extremt efterlängtat) på väg och ok, jag säger nu att jag bara vill ha ett barn men kanske ändrar mig om ett tag. men vad är det som säger att DOM har rätt att säga vadvardetjagsa och klappa mig på huvudet och minsann låta mig veta att de vet mest eftersom de har mer erfarenhet och är förståsigpåare?
för världen är full av dem.
nu kom andreas ut från sovrummet och frågade om jag ville ligga i sängen och kolla film på datorn för han kan inte heller sova.
låter som en utmärkt idé.
bettan kan få värma mina fötter.
