dyngkåta mormorsrutor
tänkte att när man är hemma och väntar på att man ska få barn så borde man ju ha all tid i världen till att pyssla, fixa och, kanske framförallt, blogga.
och tid har man, men liksom ingen ork.
och det är jäkligt trist att inte orka. det är tråkigt att ha huvudet sprängfyllt av skitsmarta idéer och kroppen full av lust att promenera, gå på stan and so on och sen känna att det enda man riktigt orkar med just nu är att sova. eller läsa tills man somnar.
därför har jag läst en hel del på sistone. den senaste boken jag införskaffat är den här:
innehåller en hel del krönikor och sedan är sista delen utdrag ur hennes blogg i tidningen mama.
i love her.
hon är så totalt självutlämnande att man känner sig som den kyskaste av tråkmusslor som aldrig blottar eller öppnar sig. även fast man inte är sån egentligen. ändå blir hon liksom inte för mycket, hon säger ju bara som det är, så som vi alla skulle vilja säga det.
och så är hon så jävlajävla rolig. snygg också för den delen.
annars gör jag inte så mycket. har påbörjat en liten filt av mormorsrutor eftersom jag av någon anledning hade massor av bomullsrestgarner som låg och skräpade. vi får se om den blir klar nån gång eller om det blir ett ångestprojekt som bara läggs på hög. det är jätteroligt att virka mormorsrutor, det är helt ok att sitta och sy ihop dem. det är det asabasatråkiga mellanarbetet med att fästa trådar som jag inte riktigt fixar. jag har inte tålamod för sånt tråk, you see.
vi hoppas att den blir klar nång gång.
ibland hjälper katten till.
har kommit en liten bit på vägen iaf.
