soundtrack
det finns låtar som aldrig aldrig kommer bli dåliga. låtar som alltid kommer väcka något inom mig och som gör mig lite känslosam, på gott och ont.
exempel:
where the streets have no name - u2
rythm is a dancer - snap
common people - pulp
living in america - the sounds
sit down - james
go your own way - fleetwood mac
åt samma håll - lars winnerbäck
listan kan egentligen göras hur lång som helst.
så jag lägger ner.
Kommentarer
Trackback
