jbachg

nu har jag pratat med min kära auntie och konstaterat att det inte bara är mig det är fel på.
eller, det är inte fel på någon av oss, det är kära universum det är fel på.
såhär är det,
varje gång, och jag menar verkligen VARJE gång, jag skall öppna en förpackning med medicin av något slag så öppnar jag den i fel ände så att jag får bipacksedeln i handen.
varje gång.
senast igår skulle jag ta en voltaren och öppnade i fel ände. men det är inte bara jag, det gäller även auntie.
hon har en teori, som hon kokat ihop med sin man, om att det beror på i vilken hand man öppnar förpackningen. man håller den alltid med texten uppåt och öppnar den på höger sida.
det är vad de säger.
bullshit, säger jag.
jag skulle kunna blunda, kasta upp den i luften, snurra runt på en tå, fånga den och öppna den (fortfarande med slutna ögon) och nog FAN skulle jag öppna den i fel ände iallafall.
universum är emot mig.
andreas har en teori om att tingen lever sitt eget liv och att de är emot honom. jag brukar skratta åt honom och tycka att han är dum. men nu på sistone så har jag börjat fundera på om han kanske har lite rätt ändå. iallafall när det gäller bipacksedlar.
jävla universum.
det är tydligen oändligt också.
oändligt dumt.