fascinating
jag sitter och fascineras av vår nya tv. den är sjukt stor och alldeles platt.
det är så här, den är 32 tum, min förra tv var 24 tum. det är en jääääätestor skillnad vill jag lova. jag vet att 32 tum inte är så sjukt stort för de flesta, jag vet det, men för mig som är totalt ointresserad och oimpad av teknikgrejs så är det nästan som att gå på bio.
hallå, min 24 tumstv har jag haft sedan jag var 16 och flyttade hemifrån. den har hängt med överallt, i alla flyttar och varit alldeles lagom för mig och mina behov. man har ju kunnat kolla på den, vilket liksom är vitsen med en tv. den har varit tjock och liten och lite otymplig men jag har aldrig brytt mig nämnvärt.
men nu,
ohmylord!
jag har alltid varit av den bestämda åsikten att saker används tills de går sönder, man byter inte bara ut dem för att de är fula/omoderna/ingenannanharensån, när de fortfarande fungerar. men vår gamla tv (den lilla tjocka och otympliga...påminner om mig när jag tänker efter, kanske därför vi trivts ihop i alla dessa år...) var faktiskt på väg att gå sönder, så jag tackade glatt ja till en ny. och kom ihåg att vi fick den, hade det varit upp till mig och vi inte fått den i gåva, hade jag glatt traskat ner till stadsmissionen och köpt en begagnad, fullt fungerande tv, lika tjock och omodern som den förra, för typ 50 spänn. men nu har vi fått den, jag är glad och tacksam och min kära man är i sjunde himlen!
fast den är så stor att den nästan skrämmer mig.
annars har jag hittat ett par tavlor jag vill ha.har bara sett denna bild, vet inte var man kan få tag på dem eller ens OM man kan få tag i dem. men de är så fula och så fina att jag drömde om dem inatt!
en annan tavla jag vill ha sitter på personaltoaletten på mitt jobb. det är den gamla fina kungafamiljen i guldram. den ser ungefär ut som den här:
och om jag hade en sådan så skulle jag också ha den på toaletten. för det tycker jag är tufft!
den ÄR ju så fin.
coffee, anyone?
