jbachg

idag är jag en trött mamma.
ja, det är så det är, det var det här jag skulle vara beredd på, det är bara att acceptera, jag vet.
men jag är ändå trött.
när sigge träffar andra människor beter han sig som folk, som små bebisar skall göra, ingen märker av det.
men han har en liten identitetskris just nu.
tydligen har barn det när de är runt sex månader.

han sover inte på dagarna. om han gör det är det 20 minuter som gäller, max.
han vill inte somna på kvällen så det är ett evigt vaggande, omstoppande, sjungande, strykande på ryggen.
han blir förbannad och skriker när jag inte bär omkring honom.
dock har han de senaste dagarna blivit förbannad även om jag bär omkring honom.
detta har resulterat i en ond arm och handled.
på mig alltså.
han vill inte äta när han är hungrig.
då blir han förbannad.
sedan blir han även förbannad för att han inte får nån mat när han inte vill äta.
mycket förvirrande.

inget som inte går över.
jag vet att det är en kris, det har alla ibland, det går över.
men just nu är jag trött och önskade att jag kunde vrida fram klockan lite grann.

men han är det finaste som finns.