vilken himla tur!
efter kort promenad i blåsväder och regn så gick vi hem. för det var svinkallt och jag hade ingen lust att knöla runt på långpromenad med barnvagn och paraply.
ty fröken äger ingen regnjacka.
däremot har jag adopterat min kära sambos springskor!
jag köpte ett par finfina reebokdojers för ett tag sedan som skulle vara alldeles utmärkta för långa promenader på asfalt med barnvagn, sade försäljaren.
bullshit, säger jag.
efter en promenad trodde jag att jag skulle bli tvungen att amputera mina fötter för att det gjorde så helvetiskt ont. jag gav dock inte upp utan fortsatte några dagar med tåkramp nästan dygnet runt som resultat.
stackars fötter.
men nu har andreas skor blivit mina och mina fötter mår ganska utmärkt. lite tåkramp får jag allt, men det blir bättre och bättre för varje promenad.
tack, älskling.
jag har även klippt min son.
det var inte lätt, ska jag säga. hans lugg hängde ner i ögonen och varje gång han blinkade så rörde sig hela hans frisyr. så mamma tog fram saxen och kapade rakt av.
nu är vi inte överrens om huruvida han ser ut som en liten regnskogsindianpojke, en liten japansk pojke, en eskimåpojke eller helt enkelt en liten munk.
han är söt i vilket fall som helst och han verkar rätt oberörd efter luggmassakern.
tur.
i förmiddags fanns det inget vatten när sigge sov och jag skulle göra mig en stor jävla kopp med välbehövt kaffe.
det fanns inget vatten. prutt, sade det i kranen och jag fick total panik.
jag vet inte vad det är med mig men så fort en (för mig) självklar bekvämlighet försvinner så flippar jag ur totalt! det är ju liksom inte så att jag verkligen skulle dö om jag inte fick det där kaffet, men det kändes nästan så. det kändes som att jag aldrig mer skulle få kaffe.
jag såg även hur sigge höll på att svälta sönder för att jag inte skulle kunna fixa gröt åt honom igen. ever.
en annan gång, när jag jobbade i eskilstuna, gick strömmen på min och caritas lunchrast vilket såklart resulterade i att vi varken kunde värma vår mat eller göra kaffe. jag trodde att jag skulle dö.
sedan att konsum låg 50 meter bort och de hade alldeles fantastiska mackor och sallader som SKULLE ätas kalla spelade ingen roll. jag fick panik och trodde jag skulle få svälta resten av dagen.
men strömmen kom tillbaka efter en kvart.
och idag kom mitt vatten tillbaka efter tio minuter.
tur.
nu, lek- och gosstund.
