viloläge
långlång höstpromenad med knallsovande barn i vagn och lars winnerbäck i öronen.
livet är härligt.
kortedala är så jäkla bra, en av de bästa platser jag bott på, faktiskt. trots alla backar...
men nu har jag hittat en sketalång promenad som faktiskt bara innehåller två (!) tortyrbackar! inte illa pinkat.
fast när jag stånkar mig upp för de där backarna har jag mantrat
det-är-det-här-man-får nice-ass-av-det-är-det-här-man-får-nice-ass-av,
i huvudet.
den innehåller även en hel del skog, fina ängar och en liten stund går man förbi hus som är mina favorithus. mycket fina och säkert väldigt dyra. men de är fina att titta på.
sedan kommer man till regementet, det är nog också ett av mina favoritställen, rent arkitektmässigt.
på vägen hem, alldeles innan monsterbacke nummer två av två, kommer sedan det här:
och det kan man ju fråga sig.
men jag gillar hösten, mer än de andra årstiderna. jag går in i nåt konstigt viloläge då jag liksom bara funderar och reflekterar och bara är. jag myser och min hjärna tar det lugnt, lugnare än vanligt.
för det skall gudarna veta att den inte är speciellt snabb annars heller.
jag tar liksom en paus och funderar hur jag skall göra med livet nästa år.
nu blir det sen sopplunch.
over and out.
det virvlar ute...
