jbachg

det kan vara en förkylning men det kan också vara en tand.
tror mest på tand, faktiskt.
han har ingen feber, monstret, men han snorar och dreglar som aldrig förr.
oförskämt pigg är han också.

shit, vaknar man vid sex på morgonen och äter frulle då så är man sjukt hungrig klockan elva, lunchhungrig.
det känns som att man flyttas tillbaka till lågstadiet då man åt lunch vid den tiden.
så jag har ätit laxochpastarester från igår. gott, sade räven.

nu är vi inne från kallkall promenad runt kortedala.
han sov, jag frös.



älskade barn.

jag undrar också vad jag gör uppe såhär tidigt.
lilla hjärtat kunde ha sovit hur länge han ville, förslagsvis till klockan 10, men icke, tio över 6 blev det. varför? jo, man kan leka då. men jag lovar, man kan leka klockan 10 också.
så nu sitter jag här, trött som ett as och kan bara spekulera i hur många koppar kaffe det krävs för att jag skall bli någorlunda normal. kanske 10, kanske 100.

min katt
iris von fersen.



hon är lite speciell.
milt uttryckt.

morgon i det lindelöwska hemmet. pappan försov sig så vi fick en morgon tillsammans allihop vilket normalt sett bara inträffar på helgerna. sonen väckte oss genom att stå upp i sin säng och gasta att han ville upp, när vi tittade dit skrattade han och var oförskämt glad. som ett jag lyckades väcka dem, liksom.
frukost, envist kryp in i badrummet, lek med allehanda sladdar och smutsiga barnvagnsdäck med gudvetvad på, titta på pappa när han duschar och fladdrande med duschdraperiet, grötkladd i köket och gosgosgos. så mycket gos att man nästan börjar gråta för att det är så mysigt.



skall till jobbet idag, lång promenad till partille alltså. skall kolla lite hur jag skall jobba i jul, om det blir mycket eller lite. som tur är har jag en god chef som låter mig plocka lite som jag vill. andreas får vara föräldraledig över julen, plugget har ju ändå paus. och skall sanningen fram så kommer det bli lite skönt att jobba, få lite nya rutiner, prata med andra vuxna som kan bilda hela meningar, egentid på spårvagnen med musik i öronen osv.

dagens frippa, känner mig litelite 40's-inspired:



vill ha mitt tjocka fina hår jag hade som liten. det var jättejättetjockt och man kunde knappt få fingrarna om det. jag saknar det men vet att det inte kommer tillbaka. för det är faktiskt samma hår jag har nu, lika tjockt, det är ju bara det att mina fingrar har växt ikapp håret så att de når runt nu. de når numera ordentligt runt och man skulle kunna tro att jag har tunt hår, men det har jag inte, jag har bara tjocka fingrar.

hungrig är jag också.
vakna nu sigge, mamma vill äta lunch.

jag är en jäkla rutinmänniska, ordning och reda skall det vara.
jag gör samma saker varje dag, har rutiner och struktur. jag vet var jag lägger mina grejer och har ett nästan sjukt förhållande till förvaringsboxar och lådor. gillar att sortera saker, att ha saker samlade i en viss ordning och skriva listor.
jag är aldrig försenad och jag är alltid förberedd på allting, hela tiden, i alla väskor jag äger.

bra så, men hur ser det då ut hemma hos oss? inte som i nån jäkla inredningstidning med snygg ordning och reda eller fina staplar med saker på varann. nej. förvaringsboxar och lådor finns där men alla är olika och ingen passar ihop, ingen är speciellt snygg. alla så kallade smarta förvaringslösningar är alltid ytterst tillfälliga och jag vill alltid ha något annat. därför är jag galet hysterisk för att vi aldrig kommer iväg till ikea.
jag tror nämligen att om vi kom iväg till ikea och köpte de där bokhyllorna och de obligatoriska förvaringsboxarna som passar i de perfekta hyllorna så kommer mitt liv och min neurotiska kontrollsjäl få lugn och ro.
fast EGENTLIGEN vet jag att det bara är en ursäkt och bluff. båg båg båg. det kommer inte bli bättre och jag kommer inte komma ur min kris för att jag inte har mina fina nya hyllor. ty det finns egentligen ingen kris till att börja med, jag hittar bara på en kris för att jag skall få nya fina hyllor.
helt sjukt, jag säger ju det.
neurotisk kontrollsjäl, jag säger ju det.

när skall jag lära mig?

jo, jag har denna påhittade ordning och reda med boxar och listor för att jag fungerar som jag gör.
jag är så fuckedup att jag måste ha någon slags ordning omkring mig, fejk eller ej, annars funkar jag inte.
jag är alldeles för oorganiserad.
i själen.

snurrig.

hemma igen efter långlång promenad i frosigt kortedala.
allt blir finare när det är frost på det. allt.
jag önskar ibland att det vore frost lite längre tid på året.





men nu har vi käkat mellis, sigge fick hallon/blåbärspuré och jag fick kaffe.
det behövde jag, frös som en hund.
christer i radion (utan christer som är med morgan på resa) och dags att ta sig an dammsugning, tvätthängning, diskning, lakansbyte, matlagning och allt det där andra som gör mitt liv så otroligt glamouröst.

kärlek.

det kan vara svårt att veta hur man ska göra ibland.

jag är dumihuvet.
jag har i flera år hävdat att jag älskar morgan i christer i p3 men det är inte sant.
idag kom jag på att det är christer jag älskar.
andreas har hela tiden hävdat att det är just christer jag älskar men jag har sagt att det är morgan. andreas vill nu hävda att det är han som har rätt och jag har fel, men det går jag inte på, jag har aldrig fel.
för jag älskar morgan men jag älskar christer mer, alltså har jag inte fel.
och därmed har inte heller andreas rätt, även om han tror det.
ha!

sitter i kö till sj, för jag har fortfarande inte fått min smsbiljett som jag beställde i lördags.
jag tycker inte att det här verkar så lovande...
jag gillar verkligen inte telefonköer, speciellt inte när de har en röst som hela tiden skall tala om för mig hur jag ligger till.
din plats i kön är 27!
2 sekunder senare:
du är fortfarande placerad i kö!

ja jo, jag vet, du sade precis det...telefonköautomatröstjävel.

eller när jag ringde försäkringskassan och fick plats 411 i kön med en väntetid på 40 minuter.
jag väntade tålmodigt men när jag kom till plats 137 så blev jag bortkopplad.
proffsigt, försäkringskassan, väldigt proffsigt.

så, nu har jag kommit fram till statens järnvägar och fått biljetterna!
tydligen skulle de skickas 24 timmar innan avgång, vilket ingen sade till mig och min nervösa kontrollsjäl när jag ringde i lördags. tack och lov frågade snälla sj-killen om han skulle skicka dem nu så att jag skulle känna mig lite lugnare.
ja tack, sade jag och pustade ut.
nu ligger min telefon och burrar alldeles vilt av inkommande smsbiljetter.
tack, snällkillen.




christer.

det har blivit en blogglös helg, har haft fullt upp.

andreas och jag har klippt mig med vässad kökssax, billigt värre!

beställde tågbiljetter till västerås igår, det tog ungefär två dygn att komma fram men till slut gick det. beställde sms-biljett, den har iofs inte kommit fram än...får nog ringa sj imorron.

har shoppat babyhjälm till orädd klätterbebis på tradera.
kvinnan har ännu inte bekräftat mitt mail så jag vet inte om pengarna jag överförde är borta eller om jag faktiskt får en hjälm på posten...men jag gillar surprises!

gått långpromenad till partille.
det var en lång promenad.

haft svärföräldrar på besök och ätit löjligt god vitlöksspäckad lammstek.

har utnyttjat svärföräldrar med bil och storhandlat till en liten yttepyttefamilj på tre pers men man skulle kunna tro att vi handlade till ett helt regemente.
plus att vi glömde handla typ hälften av det vi skulle handla.
smart.

har stickat färdigt pernilles sjal!

har även lyckats hiva ut burken med mina finfina hallonkakor på köksgolvet så de gick sönder och det blev smuligt överallt. men det gick att skrapa ihop och blåser man på dem lite så försvinner katthåret och de går att äta utan problemas!
fast jag blev sjukt sur.

annars, inte så mycket.



jan stenmark.
geni.

kakorna blev helt sjukt goda.
konstigt att det blev några kvar...
de blev inte vackra och jag fick ingen ordning på det där glasyrsmojset men man ska ju inte judge a book by its cover...de blev så goda att det är nästan pinsamt.
och om mia kommer hit får hon smaka!






plus att de var BUSENKLA att göra!
any monkey can do it.


jag är ju egentligen ingen baka-kak-människa, jag gillar mer att baka bröd.
speciellt eftersom jag inte brukar vara så bra på att baka goda saker.
bröd är iofs galet gott men det är ju inte som kakor direkt. så idag tänkte jag starta en surdeg!
för surdegsbröd är bland det bästa som finns!
tänkte även baka ett bröd som liknar nåt min mamma brukade göra i långpanna. det är mörkt, lite sött och lite salt och är allraallra godast med bara smör på.
bregott.
alltid bregott.

återkommer, skall bara hämta andan först...
...sigge ger sin mor nervösa sammanbrott, del ett...

knall på hög nivå.
i favoritgarnet, såklart.

jag har bestämt fik- och lekdejt med mia och alvar imorgon. tror bestämt jag måste ta och baka någonting!
kakor? bullar?
det får bli kakor. jag funderar starkt på att baka såna kakor min mormor och mamma gjorde när jag var liten. det är mördeg som man gör längder av, skårar mitten litegrann, fyller skåran med sylt, skär i snittar på tvären liksom och gräddar. sedan när de är klara lägger man sån där vit florsockersmet på båda sidor om sylten och käkar upp allihop.
hmm, känner nu att jag egentligen inte har så mycket koll på hur man gör dem, detta är ju bara hur jag TROR att de görs. kanske syster vet?

annars är ju de här väldigt goda:



nästan syndigt.
men betydligt enklare än att baka kakor som man egentligen inte vet hur man bakar.
och inte så dyra heller, man kan nämligen inte sätta pris på kärlek.
och det här är verkligen kärlek doppad i choklad.

nu, gos med liten skurk.

nu har jag pratat med min kära auntie och konstaterat att det inte bara är mig det är fel på.
eller, det är inte fel på någon av oss, det är kära universum det är fel på.
såhär är det,
varje gång, och jag menar verkligen VARJE gång, jag skall öppna en förpackning med medicin av något slag så öppnar jag den i fel ände så att jag får bipacksedeln i handen.
varje gång.
senast igår skulle jag ta en voltaren och öppnade i fel ände. men det är inte bara jag, det gäller även auntie.
hon har en teori, som hon kokat ihop med sin man, om att det beror på i vilken hand man öppnar förpackningen. man håller den alltid med texten uppåt och öppnar den på höger sida.
det är vad de säger.
bullshit, säger jag.
jag skulle kunna blunda, kasta upp den i luften, snurra runt på en tå, fånga den och öppna den (fortfarande med slutna ögon) och nog FAN skulle jag öppna den i fel ände iallafall.
universum är emot mig.
andreas har en teori om att tingen lever sitt eget liv och att de är emot honom. jag brukar skratta åt honom och tycka att han är dum. men nu på sistone så har jag börjat fundera på om han kanske har lite rätt ändå. iallafall när det gäller bipacksedlar.
jävla universum.
det är tydligen oändligt också.
oändligt dumt.

det är lite av en snöstorm ute så vi sitter inne och trycker.
kollar på ikea och planerar vilka hyllor vi ska köpa. om vi köper online idag så får vi dem levererade den 22 november. skulle kunna funka. det finns en del andra saker vi skulle behöva från ikea, hörnskydd till bord osv, men de går inte att köpa på nätet.
och jag har ingen lust att böka iväg till ikea med barnvagn på bussen i snöstorm.
faktiskt.

mest vill jag faktiskt bara vara inne och mysa med sigge
som myser med esbjörn
sticka på pernilles sjal
planera julen
göra fint i köket
skriva nödvändiga listor på viktiga saker
baka bröd
äta indisk lammgryta

och sova lite grann.

jag blir så glad.
det finns de som faktiskt läser min blogg. de som tar sig tid, struntar i nåt annat i nån minut, för att gå in på min blogg och läsa vad jag har gjort idag eller vad jag skall göra imorron. eller kanske mest vad jag borde gjort idag och vad jag vill göra imorron. för det är inte alltid så enkelt.
anyway, det finns de som bryr sig.
av vilken anledning de bryr sig är inte så viktigt, men de bryr sig om vad som händer i mitt liv.
det är viktigt.
i och med att det är ungefär lika många som går in här varje dag och läser visar också att det är en ganska stadig massa som bryr sig. det är inte bara olika människor som ploppar in på måfå för att de inte vet vem jag är eller för att det är en blogg de aldrig sett förut. det är ganska samma trogna skara som tittar in.
som bryr sig.

finingar.

you make my day.

äntligen har den kommit!



min ABSOLUTA favorittidning som jag köper varjevarje år.
fast förra året var den inte så kul, då var den full av ernst kirchsteiger.
i don't like him.

men i år!
voine voine.
speciellt mycket finns det att baka. då är det synd att vi inte har så mycket släkt i närheten för man behöver verkligen bjuda hem enmassa släkt om allt skall bli uppätet.





det här MÅSTE jag baka.
är nog bara bra för själen...



pyssel till granen.
(har kommit på varför vår gran alltid barrar så förbannat mycket, det är för att den bara har enmassa gamla fula pynt. den protesterar.)





och tillägg till önskelistan:



vilket jag iofs kan göra själv. inte så svårt...

och en sån här MÅSTE jag ha!
fatta hur kul det är!



bra eftersom jag har både småbarn och katter i huset som välter allt i deras väg. som orkaner ungefär.
jag vill även ha en sån här...men det fattar till och med jag att det inte går...

jag älskar min syster.





mer än hon kan förstå.

det finns mångamånga fina förpackningar men garant har nog de finaste. det är en fröjd att gå och handla. jag vill fylla hela mitt hem med garantprodukter, trots att jag kanske inte är så förtjust i innehållet.






till och med äggen är tjusiga.


nu promenad i solen med fina familjen!

jag önskar mig en sovmorgon.

jag är klar med mina nya fina socktofflor!
virkade utifrån ett av mormors originalrecept. i åratal har vi i den gustafssonska släkten fått såna här sockar.
men jag har pimpat till idén och gjort dem både tjusiga och fräsiga!

om det är någon som vill ha ett par så går det naturligtvis att ordna. custom made of course, efter användarens fot, färgval, eventuella applikationer och kanter/spetsar eller till och med ränder!
inget är omöjligt när det gäller dessa socktofflor!
(ja, jag vill låta som en tv-shop-reklam)





skit i mina fula fötter.
dem kan jag inte göra nåt åt.